Objektifiering – same same?

Alltså det här är otroligt intressant!

Jag brukar väldigt ofta störa mig på män som förminskar mina, och andra kvinnors, erfarenheter av att bli objektifierade. Kvinnor är överkänsliga, heter det, eller vi ska inte klaga på att män uppskattar vårt utseende, och faktiskt är det så att män gillar att titta på (vackra) kvinnor och så är det bara. Det här gäller inte alla män. Det gäller män som inte förstår att det är omöjligt för dem att sätta sig in i en kvinnas situation, helt enkelt för att de inte är kvinnor, och som istället för att LYSSNA på vad en kvinna har att säga om hur hon upplever objektifiering tar sig rätten att tolka utifrån sina egna premisser och sedan komma fram till att objektifiering faktiskt inte är farligt alls eftersom det själva aldrig upplevt det vara det.

Det här kullkastar också på sätt och vis min teori om att en ökad objektifiering av män på sikt skulle leda till en jämvikt, där både män och kvinnor kan vara både objekt och subjekt, och där man inte värderas främst utifrån sitt utseende varken som kvinna eller man. Samtidigt tänker jag att det att kvinnor upplever objektifiering på ett annat sätt än män när de utsätts för den har sin grund i just det att kvinnor ständigt och jämt blir objektifierade medan det är något som män utsätts för och upplever i mindre utsträckning. Alltså, kvinnor utvecklar andra reaktioner på objektifiering än män gör.

Jag vet inte hur många gånger jag hört att det inte är så farligt om någon tafsar på en på krogen eller kommer med sexuella inviter på arbetsplatsen och så vidare, och det är svårt att räkna hur många gånger män kommit med argumentet att DE minsann skulle uppskatta om någon klämde dem lite på stjärten vid kopieringsmaskinen. Jo men du man som tycker så här, vet du vad det beror på? Antagligen på att du inte utsatts för det gång efter annan tills du till slut känner att din kropp inte tillhör bara dig utan alla andra också och att du inte kan kontrollera vem som har tillgång till den. Hade du varit utsatt för det hur många gånger som helst, ända sedan du var barn, så skulle du antagligen också tycka att det var jävligt tröttsamt och jobbigt och bara vilja SKRIKA åt alla som tar sig rätten att röra vid eller kommentera din kropp eller ditt utseende eller anta att du är tillgänglig för dem på ett eller annat sätt (ja, har just varit utsatt för stammis som hela tiden tjatar om att jag ska pussa på honom etc). Till slut känner man ju sig knappt som människa för fan, utan som en sak.

Okej nu spårade jag ur lite men jag blir så arg. Objektifiering och dehumanisering är inga bra saker, och de drabbar kvinnor i större utsträckning och på ett annat sätt än de drabbar män. Män blir också objektifierade men de reagerar uppenbarligen på ett annat sätt på det. Det innebär inte att kvinnor är överkänsliga eller hysteriska. Det innebär bara att kvinnor inte reagerar likadant som män, och män kan inte bestämma eller säga hur kvinnor ska reagera. Punkt på det liksom.

(Å andra sidan så är det där som Wolf skrev om att om män och kvinnor finge betrakta varandra både som objekt och subjekt så skulle vi alla få båda delarna och inse att det är det bästa fortfarande bland det bästa jag läst någonsin. Men det handlar förstås om sexualitet och åtrå på det personliga planet och inte generell objektifiering.)

Han hon hen hän

Läser en diskussion på facebook där folk ondgör sig över ordet hen och över att det nu använts i en nyutgiven barnbok. Ska vi nu inte vara kvinnor och män längre? ryar de och undrar om vi nu ska skämmas för att vi har olika kön. Katastrof i annalkande tydligen då man inte längre omedelbart vet om det är han eller hon som det är frågan om, för hur ska man då egentligen förhålla sig till den här fantasifiguren? Barnen blir förvirrade dessutom om de inte vet om det är frågan om en hon eller han, för det är minsann så att barn blir förvirrade av för många alternativ och kulturer, och vi som vuxna ska inte lägga ytterligare en sak på barnen. Och så vidare och så vidare. Att barn främst är barn och inte han eller hon tänker man inte på, nej det är viktigt att skilja dem åt så de inte blir förvirrade.

Men nu undrar jag. Är finska barn jätteförvirrade angående sitt kön? I finskan är nämligen tredje person ”hän”. Punkt. Det finns inget ”hon” och ”han”, bara ”hän”. Jag har aldrig uppfattat det som konstigt på något vis överhuvudtaget, och jag har inte heller uppfattat att finska barn skulle vara mer förvirrade och lost än svenska barn. Men nu kanske det inte är det som det handlar om utan att barnen skulle bli förvirrade om det fanns TRE alternativ då det gäller tredje person istället för två. Ja. Eller hur. Min gissning är att det mest är vuxna som blir förvirrade, och tydligen också arga, över det här.

En annan bra sak med finskan är att ordet människa inte har något som helst med ordet man att göra, som i svenskan och många andra språk (engelskans human, italienskans uomo osv). På finska heter man ”mies”, kvinna ”nainen” och människa ”ihminen”. Hurra för finska!

Kan tillägga att jag själv inte har mycket till övers för ordet hen därför att det känns så konstruerat, men jag förstår själva tanken bakom det. Till skillnad från många andra, tydligen.

Kåt

Alltså jag blir så ofokuserad när jag är kåt. Jag tänker bara ”knulla knulla knulla” hela tiden. Tre veckor nu. TRE VECKOR! Jag kollade någon gång i min kalender för 2009, när J och jag började träffas, eftersom jag på den tiden då jag var singel (vilket jag åtminstone officiellt var de första månaderna som vi träffades) brukade kryssa i när jag hade haft sex, så där för säkerhets skull. Konstaterade då att även om jag tyckte att vi hade extremt lite sex så låg vi ändå med varandra ungefär två gånger i veckan. Antagligen tyckte jag att det var lite eftersom allt var nytt, jag var så där nytänd på honom och jag hade inte heller haft ett regelbundet sexliv på ett par år, så att dela säng med en man som jag var attraherad av gjorde liksom att jag var kåt hela tiden. Anywho. Då mådde han ju alltså också dåligt och åt samma medicin, men två gånger i veckan låter just nu som en ren dröm.

För den som undrar så har vi småpratat lite grann på msn varje kväll den här veckan, men inte om något viktigt överhuvudtaget. Han har inte frågat om jag vill komma till honom imorgon och jag tänker inte fråga på nytt. Kanske han frågar ikväll. Gör han inte det så är det ok med. Igår skrev jag till honom att han är söt och han svarade ”jooo :)”. Det kändes bra.

Peaches undersöker: vad är det?

Okej, vi prövar ett par till. En liten jämförelse mellan vad läkare anser att jag ska smörja kroppen med och vad jag nu för tiden anser att jag ska smörja kroppen med.

Aqualan bassalva från Orion Pharma, inköpt på apoteket. Ingredienser: Aqua, decyl oleate, cetearyl alcohol, glycerin, sodium cetearyl sulfate, methylparaben. Alltså: vatten, oljesyra (omega-9, enkelomättad fettsyra som förekommer i så gott som alla oljor), cetylstearylalkohol (en blandning av cetylalkohol och stearylalkohol som i sin tur är utvunna ur palmitinsyra resp. stearinsyra. Stearinsyra finns i nästan allt fett, ofta tillsammans med palmitinsyra.), glycerin (kan vara antingen naturligt utvunnet ur tex olivolja, eller syntetiskt ur råolja. Big difference där alltså!), någon slags salt av palmitin- och stearinsyra och sist men inte minst konserveringsmedel.

Jag finner det väldigt märkligt då salvor och hudkrämer är baserade på vatten, eftersom vatten ju är uttorkande. Övriga ingredienser är utvunna ur naturliga oljor, UTOM glycerin som högst troligt är utvunnet på det billigaste och enklaste sättet, alltså ur råolja.

Och så tar vi Polynesia Monoi Miracle Oil från Body Shop och jämför med. Det här blir enkelt, orkar inte ens skriva ut de latinska namnen. Mandelolja, paranötsolja, kokosnötsolja, sesamolja, doftämne (framgår inte vilket), tokoferol (E-vitamin), linalol (naturligt doftämne som förekommer i frukter, eteriska oljor etc), hexylkanelaldehyd (naturligt doftämne som utvinns ur kanel) och tahitigardeniaextrakt.

Just så.

Peaches undersöker: vad är det?

Nu ni! Jag har ett tag nu funderat över vad mina hudvårdsprodukter egentligen innehåller. På Shenet kan man ta reda på det, hur jävla bra som helst.

Vi börjar med något enkelt som inte innehåller så många ingredienser: Yves Rocher Démaquillant Express sminkborttagning med blåklint. Yves Rocher marknadsför ju sig som ”Skönhet från växtriket”, något jag alltid känt mig lite skeptisk till. Så vad innehåller den då?

Aqua, cyclopentasiloxane, isohexadecane, cyclohexasiloxane, centaurea cyanus, methylpropanediol, propylene glycol, hexyl laurate, sodium chloride, magnesium chloride, caprylyl/capryl glucoside, methylparaben, tetrasodium edta, ethylparaben, cl 61565. Låter mumsigt va!

Aqua är vatten, det är vi nog alla överens om. Cyclopentasiloxane hittar jag inte särskilt mycket information om, men siloxaner är i alla fall silikonderivat. Isohexadecane används som lösningsmedel i sminkborttagning samt som förtjocknings- och emulgeringsmedel i kosmetika. Cyclohexasiloxane, ett till silikonderivat. Centaurea cyanus (eller Cyanus segetum) är blåklint, äntligen en naturlig ingrediens! Enligt wikipedia är blåklintvatten bra mot ögonirritationer, ”trötta ögon” och ringar under ögonen. Methylpropanediol är en glykol som fungerar som lösningsmedel. Propylene glycol, en till glykol som framställs syntetiskt ur propangas, även den lösningsmedel. Hexyl laurate är lösnings- och förtjockningsmedel. Sodium chloride är salt. Magnesium chloride, magnesiumklorid, används bland annat som förtjockningsmedel, avisningsmedel och flamskyddsmedel. Caprylyl/capryl glucoside är en glukos som verkar bland annat som tensid. Methylparaben, ett konserveringsmedel. Tetrasodium edta, en till tensid. Ethylparaben, ytterligare ett konserveringsmedel. Och slutligen cl 61565, som är ett färgämne.

Ja. Hela två ingredienser från växtriket, blåklint och en naturlig tensid i form av glukos. Hurra.

(Och okej, större delen av de här ingredienserna hittade jag inte alls på Shenet utan jag har suttit och googlat i en timme. Vet inte om jag orkar göra det här igen.)

Fel på kommentarsfunktionen

Av någon mystisk anledning så hamnar nu kommentarer bland skräpet, också kommentarer från tidigare godkända kommenterare. Vet inte vad det beror på men förhoppningsvis är det något litet fel som wordpress kommer att åtgärda. Till dess, misströsta icke om din kommentar inte syns direkt, den kommer nog upp bara jag fiskat upp den ur skräpet!

Hur jävla läskigt är inte det här då?

Ni får ursäkta den något kassa bildkvaliteten, bilden är tagen med mobilkamera. Men hur som helst. Det här föreställer alltså baksidan av min vänstra vad, och klössår som jag vaknade med igår morse. Jag har klössår lite överallt på armarna och benen, men de här var de värsta. Hur jävla läskigt är det inte att jag klöser mig själv så där på natten? Och hur hårt måste man liksom inte klösa för att det ska bli sådana där märken? Usch. Blir lite rädd för mig själv nu faktiskt.

NBT säger:

”Visst är det så med den manliga porren. Det finns en anledning till att män vill sprida den också till kvinnor. Det är för att lära kvinnor hur de skall bete sig enligt manliga sexönskemål. Vissa kvinnor förstår inte bättre utan låter sig luras att tro att de är ‘sexliberala’ och ‘sunt ohämmade’ i sin sexualitet. Trots att det är manlig sexualitet de lever ut och deltar i. Inget annat.”

ur kommentarssvar till inlägget Manlig porr-propaganda

Nu ställer jag mig frågan: vad är egentligen kvinnlig sexualitet? Hur ser den ut? Hur är en kvinna som inte lever ut och deltar i ”manlig sexualitet”? En kvinna som tycker om att ha sex med en man, som har det roligt, trevligt och skönt tillsammans med män i sängen, är hon lurad? Varför uttalar sig NBT på det här sättet om kvinnor som anser sig vara sexliberala och sunt ohämmade i sin sexualitet? Vad är att EGENTLIGEN vara sunt ohämmad i sin sexualitet? Finns det något sådant eller är att vara ohämmad alltid dåligt? Varför är det fel med att vara ohämmad? Borde man som kvinna istället vara hämmad? Varför? Är man lycklig(are) om man anser att sex handlar enbart om klitorisstimulans och inget annat? Är det alltid fel att tycka om anal och vaginal penetration, oralsex och så vidare? Homosexuella kvinnor som penetrerar varandra i sängen, har de också blivit lurade och lever ut manlig sexualitet? Hur skulle sexualitet se ut om ”manlig porr” inte fanns? Är det bättre att bara ligga stilla, blunda och tänka på fosterlandet? Eller borde kvinnor egentligen inte alls ha sex med män, överhuvudtaget? Frågorna hopar sig.

Och på tal om inget alls så har Hanna Fridén skrivit ett inlägg om människor som inte förtjänar privilegiet att kallas feminist.

Så här ser man ut när man är kåt!

I alla fall om man får tro den här recensenten på ÖP. Åh sweet jesus.

Tillägg: eftersom mitt internet var #@¤! långsamt igår så orkade jag inte lägga till de här två viktiga frågorna.

1. Varför känner sig den här recensenten nödgad att recensera Livs utseende?
2. Får man inte vilja vara snygg då man är feminist?

Alltså, klassiskt förminskande av feminister. Är de ”riktiga” feminister så är de fula (ja, ni vet, orakade armhålor etc, hatar män för att de är fula och inte kan få en man osv i all oändlighet). Är de snygga så kan de inte vara riktiga feminister och ska sluta tramsa.

Inte ensam utan för mig själv

Köpte en skvallertidning och två buketter tulpaner (tulpaner gör mig glad, men tyvärr fanns det inga gula som är de finaste) efter jobbet. Nu ska jag dricka kaffe och njuta av mitt eget sällskap istället för att slita mitt hår och tänka för mycket.