Normalt att tänka på andra under sex?
september 30th, 2010 § 8 kommentarer
Signaturen A kommenterar hos Klumpe och är fundersam över en läsarfråga i DN. Jag blir också väldigt fundersam när jag läser kommentarerna till den här läsarfrågan.
Varför ska man tänka på andra när man har sex? Varför ska man tänka överhuvudtaget när man har sex? Jag tycker det är en stund då man ska vara närvarande i ögonblicket, inte ligga och fundera på annat. Jag skulle ta det som en personlig förolämpning om min partner valde att tänka på andra hellre än att fokusera på mig när vi har sex.
”Tvåsamhet är bra märkligt, vilka problem ni har och.. vad är det för konservativt babbel? Fantisera på vettja, aldrig fel att fantisera.”, skriver signaturen Relationsanarkisten, men det är väl ändå inte det det handlar om? Även om man inte är monogam så vill man väl att sexakten ska vara något personligt. Om jag alltid fantiserar om någon annan så är ju min partner utbytbar, då spelar det ju ingen roll vem jag har sex med.
”Jag tror det är mer onormalt att inte ha fantasier om andra när man har sex med sin partner.”, skriver en annan kommentator. I såna fall är jag väl onormal då, jag brukar aldrig fantisera om andra under sex, jag brukar inte fantisera om nånting alls faktiskt. Jag undrar vad för slags sexliv man egentligen har om man ligger och tänker på andra när man knullar. Låter inte som om det skulle vara ett tillfredsställande sånt, i alla fall.
Jag kanske har urdålig simultankapacitet men i stundens hetta har jag sällan tid att tänka på annat än det och den jag håller på med. Möjligtvis att suddiga bilder eller snarare förnimmelser kan dyka upp precis som att flyktiga associationer kan dyka upp när man äter en viss maträtt.
Sen vem och vad man fantiserar om i ensamhet är en annan femma!
Jag kan såvitt jag minnas aldrig tänkt på nån annan än den jag har sex med.
Som Afrodisiak skriver, jag har inte tillräckligt med simultanförmåga för nåt annat – men också för att jag faktiskt tycker om den jag har sex med och vill visa henne min fulla uppmärksamhet. Jag finns där och då, inte nån annanstans i huvudet.
Jag funderade en massa på det här igår och började undra om det inte skulle vara bra för mig att fantisera lite under sex. Absolut inte om andra, men till exempel tänka ihop nåt litet snusk medan J slickar mig och jag ska komma. Jag brukar ibland ha väldigt svårt att samla mig och fokusera, även fast det är skönt så kan mina tankar börja flyga och bäst som det är ligger jag och funderar på vad det är min tandläkare heter egentligen. Det sker helt ofrivilligt, men om jag skulle försöka styra in tankarna på en fantasi kanske jag skulle ha lättare att koncentrera mig. Men det skulle aldrig falla mig in att börja fantisera om andra, och jag hoppas verkligen att han inte gör det heller.
Hm…jag undrar vad för slags sexliv man har om man måste slå och binda varandra för att bli kåt…
Man vinner inget på att klaga på andras kinks. Att som kommentatorn du citerar säga ”det är mer onormalt…” är bara onödigt. Varför måste man rättfärdiga sina kinks med att säga ”alla andra gör det”? Räcker det inte med ”det får mig att må bra”?
”Även om man inte är monogam så vill man väl att sexakten ska vara något personligt.” Vill MAN väl… Akta dig för att utgå ifrån att alla känner som du. Du vill. Vad andra vill är något helt annat. Jag och många andra tycker till exempel att lite opersonlighet är hur hett som helst.
Det har hänt att jag fantiserat om annat nån gång för att hjälpa till lite, men för mig handlar det mer om särskilda handlingar än särskilda personer. Någon gång har jag tänkt på ”andra personer” i största allmänhet för att jag fantiserat om att ha flera personer med i sexakten, inklusive min egen man då. Jag tror inte man ska ta så allvarligt på vad det är som plaskar till det för en. Fantasi och verklighet har inte samma regler.
Nåja, nu tänkte jag enligt normen och jag har svårt att tro att alla dom som kommenterat på DN har några speciella kinks gällande att fantisera om andra under sexakten, och det tänker jag inte bortse ifrån.
Kinks är en helt annan sak och där får var och en syssla med vad dom vill, så länge dom berörda parterna mår bra av det. Killen som skickat in läsarfrågan mår uppenbarligen inte bra av det och hur hans pojkvän tänker vet jag inte. Han kanske helt enkelt måste fantisera om andra under sexakten, en kink som blivit en besatthet eller tvångstanke, eller så är han ett arsel som njuter av att såra sin pojkvän eller helt enkelt inte bryr sig.
Jag tänker hålla fast vid att jag tror att man, rent allmänt, inte är nöjd om man fantiserar om andra under sexet, och att ens partner skulle bli sårad om han/hon fick veta det. Rent allmänt. Inom normen.
Ska tillägga att jag igår fantiserade om att andra (ansiktslösa) personer deltog och kom snabbare än jag brukar.
Normen jo. Vad avgör vad som får plats där och inte? Varför måste man ha en sån?
”Normal”, enligt wikipedia: en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Ett exempel: jag har höga halter av vita blodkroppar. Efter att det undersökts sa läkaren till mig att man normalt har si och så många vita blodkroppar. Sedan förklarade han att normalt är det som 96% av befolkningen har, sedan finns det 4% som avviker åt endera hållet, av en eller annan orsak.
Jag tycker inte att det är nåt fel på att ha en norm. Det är ingen särskild som bestämmer vad som passar där. Normen är helt enkelt det som dom flesta gör, det som dom flesta kan enas om, det som då alltså per definition är ”normalt”. Att det finns en norm betyder inte att det som är utanför den är fel på något sätt.
Blodkroppar är en sak, sexuella tankar, känslor och önskningar är en annan. Och nu handlade väl inte om ”vad de flesta kan enas om”, utan vad du själv anser att de flesta känner? ”Normalt” kan ofta vara en fin omskrivning för ”fördomar”.