En kvinna, inte en människa

Stackars Leif vill ha en fru som inte är jämställd. Han vill inte dela sitt liv med en annan människa, utan med en Kvinna™. Svenska kvinnor är karriärlystna, stressade och egoistiska, tycker Leif. Han vill ha en kvinna som ler och är glad när han kommer hem. Jag antar att Leif tänker sig att kvinnan alltid är hemma och väntar på honom, var han än är och när han än kommer hem, och när han så äntligen kommer blir hon så glad och lycklig över att hennes Man™ är hemma, hennes försörjare och beskyddare. Nej, nu ska jag inte dra förhastade slutsatser, det är mycket möjligt att Leif tycker att det nog är bra om hans fru jobbar också, men hennes viktigaste uppgift i livet ska vara att ta hand om Leif. Leif vill inte behöva ta hand om sig själv. Han vill ha en fru som sköter det åt honom.

Jag blir faktiskt förfärad över det här. Givetvis får man ha sina egna idéer om hur ett bra förhållande ser ut och ingen ska komma med några pekpinnar och formulär och mäta vem som gör vad i hemmet och om man spenderar på minuten exakt lika mycket tid åt hemsysslor. Det är inte det som jämställdhet handlar om. Jämställdhet är betydligt vidare än så, och handlar om att män och kvinnor ska ha lika möjligheter och rättigheter (och skyldigheter, något som jag tycker ofta glöms bort). Vi är alla människor, helt enkelt.

Viktigare än jämställdhet i enskilda personers förhållanden med varandra är jämlikhet. Leif söker inte en jämlik livskamrat och partner. Leif söker en fru som förstår att hennes viktigaste uppgift är att ta hand om och serva Leif. Leif vill inte ha en fru som är självständig, Leifs fru ska vara beroende av honom. Leif tycker inte att kvinnor behöver förverkliga sig själva, då blir de ”egoistiska, karriärjagande och alldeles för självständiga”. Vad är ”för självständig” egentligen? Inte beroende av en annan människa för sin försörjning? Inte beroende av en annan människa för sin lycka och sitt välmående? Min åsikt är att om man söker en partner då man är självständig, självförsörjande och har en god självkänsla så gör man det av just den rätta anledningen: att man söker någon som man vill dela sitt liv med, bara för att man vill dela sitt liv med någon. Inte för att man behöver någon som försörjer en. Inte för att man behöver någon som tar hand om en. Utan för att man vill.

Och by the way: ”– En thailändsk kvinna resonerar lite som de svenska kvinnorna gjorde på 1960-talet. Då var många hemmafruar och nöjda med det”. Nej. Om de svenska kvinnorna hade varit nöjda med att vara hemmafruar så hade de fortfarande varit det. Det var just därför att de INTE var nöjda som de tog sig ut på arbetsmarknaden, kämpade för att få barndagvård och började kräva att också de svenska männen skulle ta sin beskärda del av hushållsarbetet. Helt enkelt därför att de också ville vara människor, inte enbart kvinnor.

Flera av kommentatorerna menar på att det är helt omöjligt att hitta en vettig svensk kvinna på nätdejtingsajter, och att svenska kvinnor har alldeles för höga krav. Jag har förstått att nätdejtingvärlden är en snårig djungel, där kvinnor är otrevliga och svåra att få kontakt med, medan männen är oartikulerade och tror att det räcker med ett ”hej” för att få kontakt. Men jag har mycket, mycket svårt att tro att varenda kvinna i Sverige, eller ens varenda kvinna som finns på nätdejtingsajterna är ”egoistisk, karriärjagande och alldeles för självständig”. Också i Sverige finns det kvinnor som vill stanna hemma i flera år med sina barn. Också i Sverige finns det kvinnor som gärna vill ta hand om sin man. Också i Sverige finns det kvinnor som tycker om att pyssla i hushållet, som vill städa, laga mat och baka, som tycker att det är viktigt att skapa ett fint och ombonat hem. (Problemet tycker jag snarare är att de här kvinnorna av en del feminister ses som något slags svikare och könsförrädare, som om varje människa inte skulle få fatta sina egna beslut om det liv som de vill leva. Och att de också tittas snett på av antifeministerna, underligt nog, eftersom de ”förväntar sig att bli försörjda”. Enligt antifeministerna ska väl de här kvinnorna samtidigt också ha ett jobb och vara självförsörjande.)

Vad betyder egentligen karriärjagande? De allra flesta människor jag känner, män som kvinnor, är inte karriärjagande. De vill bara ha ett jobb som de kan försörja sig på, och gärna ett jobb som de känner att är meningsfyllt. Vad betyder egentligen egoistisk? Att man vill ha tid för sig själv? Att man vill ha ett eget liv? Att man vill förverkliga sig själv? Och vad betyder alldeles för självständig? Att man klarar sig själv? Att man inte behöver någon som försörjer en? Att man har rättigheter?

En man kommenterar och berättar om hur han hittade sin thailändska fru, och varnar andra män för att ta första bästa. ”Visst är det många som får problem med sina thailändskor men det beror för det mesta på att de inte har varit tillräckligt noga med att välja rätt tjej.” Det låter som om det är en bil det är fråga om, eller en dator. Åker man till Thailand för att ”välja” en tjej åt sig så är det inte kärlek det handlar om utan något annat. Att man vill ha en kvinna i sitt liv, men inte vill eller ids underhålla ett förhållande med en jämlike, utan väljer att istället handplocka någon som motsvarar ens behov, vilka de nu månde vara. En hushållerska. En mor som sätter sina barn framför allt, men inte framför mannen som fortfarande ska vara allra, allra viktigast (och då menar jag inte att svenska kvinnor inte sätter sina barn framför allt, men att samtidigt vilja ha ett jobb och fritidsintressen gör tydligen att barnen inte är viktigast ändå). En som gör som man säger. En som gör sin äktenskapliga plikt och ställer upp på sex närhelst mannen vill. Jag antar nämligen att det är frånvaron av de här egenskaperna som gör svenska kvinnor egoistiska och alldeles för självständiga.

Många kommentarer fick mig att sucka högt. Några fick mig att se ett visst hopp om framtiden. En hel del gjorde mig enbart pissed off. Och några fick mig att skratta, inte av glädje utan så som man skrattar åt fullständiga dåraktigheter.

”Kan faktiskt forsta hur han kanner, manga svenska kvinnor ar helt kulturellt forstorda och indoktrinerade i dagens Sverige. De tror att det ar viktigt att gora karriar, att politik ar viktigt och att Lady Gaga ar musik.

Finaste som finns ar en riktig kvinna som utstralar kvinnlig energi och styrka.

Kvinnor!

Bara var er sjalva, utstrala den enorma karlek ni ar skapta for att dela med varlden, vi behover den mer an nagonsin just nu..”

Jag vet inte riktigt vad enskilda människors musiksmak har med saken att göra. Den är ju som bekant som baken, delad. Den som inte ”tror” att politik är viktigt är ju rätt dum. Kvinnlig energi och styrka antar jag att handlar om att vara en kapabel mor och hustru, dessutom med piffigt utseende och snygg kropp.

Men nu ska jag sluta jobba och bara utstråla enorm kärlek. Hoppas att någon vill försörja mig under tiden.

PS. Någon skriver också att det är komiskt då ”feminister och övriga som hetsar till jämställdhet verkar ha skjutit sig själva i foten”, eftersom svenska kvinnor mår sämre än någonsin ”nu när de skall göra karriär också”. Det är väl ”också” som är nyckelordet här. DS.