Vad är normalt egentligen?

Blondinbella, set point och hur hjärntvättade är vi egentligen när det gäller uppfattningen om vad som är en normal kroppsstorlek.

Först ett förtydligande. Ordet normal betyder något som går att applicera på många, rentav de flesta. Det innebär INTE att normal är bra medan motsatsen onormal är dålig. Det innebär helt enkelt bara att normal är vanlig, genomsnittlig och typisk.

Blondinbellas bikinibilder har rört upp värsta stormen i bloggvärlden den senaste veckan. Jag brydde mig föga, tills E idag berättade att andra bloggare skriver om Blondinbellas övervikt och extrakilon och försvarar dem med att de inte alls är ohälsosamma. Och jag bara undrar. Övervikt? Extrakilon? Sedan när blev någon med Blondinbellas kroppsbyggnad överviktig? Är vi så himla hjärntvättade av att se bilder på bara smala personer att vi inte känner igen en bild på någon som är normal men INTE smal när vi ser den?

Bild på normal person

En person kan vara 160 cm lång och väga 75 kg, medan en annan person är 160 cm lång och väger 45 kg. De är båda lika normala. Kroppen har en set point, en vikt som den vill hålla därför att den mår bäst av just den vikten. Ens egen set point är till största delen genetisk och den går inte att göra något åt. Det går inte att banta ner sig till 40 kg och inbilla sig att kroppen ska hålla den vikten, därför att den inte VILL det. Kroppen vill väga det som den mår bäst av och DET är normalt, oavsett om den vikten är 45 kg eller 75 kg. Det innebär också att det inte alls alltid är hälsosammare att väga mindre. Om vi fortsätter jämförelsen mellan de här två personerna, så kan det mycket väl hända att den som väger 45 kg äter chips mest varje dag, medan den som väger 75 kg månar om att äta sunt och nyttigt och röra på sig varje dag. Det funkar inte så att smal = hälsosam och inte smal = ohälsosam (ja, jag väljer att skriva ”inte smal” här, för fet eller tjock funkar uppenbarligen inte längre då människor har fått en så förvrängd verklighetsuppfattning att de tycker att Blondinbella är överviktig). Det ultimata är givetvis att äta varierat och nyttigt och i lagom stora mängder, oavsett om man äter enligt tallriksmodellen, vegetariskt eller LCHF, och att röra på sig lagom mycket, men poängen är att det inte kommer att påverka vikten överhuvudtaget om kroppen ligger på set point. Då måste man antingen banta för att tvinga kroppen att lägga sig under set point, eller äta mer än  man mår bra av för att lägga sig över set point. Och sådana saker håller människor på med ständigt och jämt, därför att det inte ses som fint och snyggt och natuuuurligt att väga vare sig 45 kg eller 75 kg när man är 160 lång enligt IDEALET, som inte har något som helst med vad som är normalt att göra.

Sist och slutligen kokar ju allt det här med diskussionen om Blondinbellas eventuella övervikt ner till att vi överhuvudtaget diskuterar den saken. Det är ju så förbannat onödigt. Det enda det här handlar om är ju att det HELA TIDEN ska diskuteras och kommenteras hur kvinnor ser ut, oavsett hur de ser ut. Är man för smal är man en dålig förebild, är man inte tillräckligt smal så sprider man ett osunt ideal (”ska vi alla bli feta nu eller?”) och så vidare och så vidare. Tänk om man skulle titta på bilden av Blondinbella och tänka åh vad mysigt hon har det där i solen istället för att närmast undersöka den med lupp för att studera hennes utseende så noga som möjligt och därefter kommentera det?

Så här tycker jag. Har man inget trevligt att säga om någon annans utseende, utan krusiduller och omvägar, så kniper man käft. Man behöver inte försvara någon annans ”övervikt” när vederbörande inte anser sig själv vara överviktig. Man behöver inte säga att någon ser bra ut ”för sin ålder”. Tycker man att någon har fin frisyr – säg det. Samma om någon ser pigg, glad, fräsch, utvilad ut. Säg ”vad du ser ut att må bra!”. Människor behöver uppskattning, också för sitt utseende hör och häpna (män också!), men vad de inte behöver är att bli bedömda enligt det.

(Ett litet förtydligande för säkerhets skull: man kan inte äta fem påsar chips om dagen och väga 100 kg och påstå att det är ens set point. Däremot kan man alltså mycket möjligt ha en naturligt hög set point och därmed alltså ses som ”överviktig = ohälsosam och sjuk” trots att man då alltså är helt normal. Skulle för övrigt vara mycket intressant att veta vad min egen set point är, den lär knappast vara 82-85 kg trots att det är där min kropp envisas med att hålla sig.) (Hahaha, insåg att jag just klämde in tre ”alltså” i en och samma mening.)