Genombrott

Det är så mycket nu så jag vet knappt var jag ska börja. Men okej.

Igår när J hämtat mig så åkte vi till hälsocentralen eftersom han hade en tid där för att ta bort stygn. När jag stod och läste i nån broschyr och han gick förbi mig efter att ha hämtat en tidning att läsa så klämde han mig på armen. Alltså klämde, det låter ju dåligt men jag vet inte hur jag ska beskriva det. En sån där ”hej här är jag och jag ser dig”-beröring. Det kändes så fint eftersom han inte rört vid mig på det sättet på väldigt, väldigt länge och inte överhuvudtaget rört mig någon annanstans än hemma.

På kvällen tittade vi på En cell-sam historia, som jag alltså köpte åt hans son i julklapp, och låg i soffan och myste allihop. När vi gick och lade oss hade vi sex, och det var fint och bra sex. Inte som senast när det kändes som om han hade sex med mig mer pliktskyldigt och inte rörde vid mig med någon ömhet överhuvudtaget.

Idag skjutsade vi först sonen till ett kalas som han skulle på och sedan körde J hem mig. Han lade handen på sätet mellan oss en liten stund och jag tänkte okej, jag tar av mig vantarna och håller handen där jag med, så får vi se vad som händer. Och jo, han tog tag i min hand. Det har han inte gjort på evigheter. Jag började gråta, han frågade varför jag gråter och jag svarade att jag inte vet, för just då visste jag faktiskt inte varför jag grät, det bara kom tårar liksom. Dessutom tittade han på mig med jämna mellanrum under bilfärden, vilket han inte heller har gjort på länge. Men när vi kom hem till mig och han följde med mig in en stund så kramade jag honom och sade att jag inte grät för att jag var ledsen, och att jag tror att jag grät för att han rörde vid mig och det var så länge sedan han gjorde det. ”Ibland vill jag röra vid dig”, sade han med sin finaste snällaste röst och strök mig över ryggen och armarna.

Och när han skulle åka… då pussade han mig. Det var första gången jag fick en puss på över två månader (utöver de gånger vi haft sex då). Och jag fick inte bara en, utan tre. Den första var det han själv som tog initiativ till, men de andra två stal jag väl till mig lite grann.

Det känns som om han är tillbaka. Den riktiga J, som jag väntat på och saknat och längtat efter.