Tankar om jobb

Nu snurrar det i mitt huvud.

För att förklara det kort: arbetsplatsen där jag jobbar är en verksamhet som drivs av ett företag  i en byggnad som ägs av ett annat företag. Jo, komplicerat värre. Nu har det legat i luften ett tag att kontraktet mellan företaget som driver verksamheten och företaget som äger byggnaden kommer att gå ut. Det här har lett till stor ovisshet för oss. Vi har inte vetat om vår arbetsplats kommer att fortsätta i samma regi som tidigare, i annan regi eller i värsta fall helt enkelt läggas ner.

I veckan hade vi ett möte där vi fick veta att företaget som nu driver verksamheten inte kommer att förnya kontraktet. Verksamheten som sådan kommer att kvarstå, men ett annat företag kommer att driva den. Det innebär inte att vi blir av med jobben. Enligt lag så måste den nya arbetsgivaren ta över den befintliga arbetskraften, så det är inget vi behöver oroa oss för.

Men även om jag inte behöver vara rädd för att förlora mitt jobb så innebär det här ändå jättemycket ovisshet. Vem är det som kommer att bli min nya arbetsgivare? Hur kommer de att lägga upp verksamheten? Kommer jag att ha jobb året om eller blir arbetet säsongsbetonat? Det här är frågor som det just nu inte finns något svar på, och de två senare frågorna kommer det antagligen inte att kunna besvaras på länge än.

Under mötet sa högsta chefen i alla fall att det finns några öppningar på andra ställen i företaget, inom andra verksamheter, om det är så att man hellre stannar kvar än byter arbetsgivare. Vi fick också veta vad för slags jobb det är frågan om, och jag tänkte för mig själv att det ena jobbet var något som jag faktiskt kunde tänka mig att göra. Jag bestämde mig i alla fall för att inte grubbla så himla mycket på saken utan vänta till nästa vecka då vi ska ha personliga möten med chefen för att diskutera hur vi vill göra framöver.

Tji fick jag när det gällde det alltså. Senare på dagen träffade jag nämligen på henne på nytt, och då sa hon till mig att hon osökt kommit att tänka på mig när det gällde den där tjänsten, och att jag skulle passa jättebra på just den platsen. Jag blev förstås väldigt glad. Det känns verkligen skitbra när någon ser ens potential och också roligt att chefen tydligen spontant känner att hon vill ha kvar mig i företaget.  Jag träffar inte henne särskilt ofta och jag visste faktiskt inte att hon ens har någon uppfattning om mig och hur jag sköter mitt jobb. Så ja, det var verkligen upplyftande och kul att höra. Det jobbiga var ju att då började jag så klart fundera och grubbla och tänka, vilket jag då alltså hade bestämt mig för att INTE göra.

Jag har ju nämligen ingen större aning om vad jobbet egentligen går ut på. Jag vet inte hurdana timmar det är, eller vad det är för lön. Och en jätteviktig faktor för mig att ta med i beräkningen är mina studier. Jag har ju haft den jättestora fördelen att kunna göra mycket av mitt pluggande, allra största delen av det faktiskt, på arbetstid. Det är inte alls sagt att det fungerar på det andra jobbet.

Mina studier är viktiga för mig. Ju längre jag studerat, desto mer viktigt har det känts för mig att faktiskt uppnå mitt mål och få, om än inte en riktig studentexamen, så åtminstone högskolekompetens. Jag har till och med tänkt att jag ska köpa mig en studentmössa när jag blir klar och fira ordentligt.

Om jag hoppar på det här andra jobbet så är det inte alls sagt att jag kan eller orkar studera. Om det är ett heltidsjobb där det inte finns någon möjlighet alls att sitta och plugga lite nu och då, så tror jag inte att jag ens orkar plugga halvtid. Möjligen kvartstid, men frågan är om jag orkar ens det och om jag ens tycker att det är värt att typ fördubbla min studietid och ha fyra år kvar istället för två.

Det jag tänker nu är att det här andra jobbet måste vara ett riktigt lyft för att jag ska kunna ta det under övervägande. Det kan liksom inte vara bara andra arbetsuppgifter men till samma lön och samma timmar. I så fall känns det inte värt att byta jobb. Det är klart, stannar jag kvar inom företaget där jag jobbat de senaste fem åren och med jämna mellanrum klättrat uppåt några pinnhål, så är det möjligt att det karriärmässigt (även om att ha en ”karriär” inte direkt är något mål jag har med livet) är betydligt smartare än att stanna kvar på samma arbetsplats men i ett nytt företag.

Jag vet fan inte alltså.